Varför 42 195 meter?



Vid de första moderna Olympiska Spelen i Aten 1896 ingick ett långlopp från den lilla byn Marathon in till Olympiastadion i Aten.
Idén till loppet kom från legenden om budbäraren Feidippides som år 490 f. Kr. ska ha sprungit till Aten för att meddela att atenarna besegrat perserna i slaget vid Marathon. Efter att ha lämnat detta glädjebesked ska han ha fallit död ner.
Historikerna är osäkra på om Feidippides, som var en känd långlöpare, verkligen dog efter att ha sprungit från Marathon, men legenden inspirerade den franske baronen Pierre de Coubertin –    initiativtagare till OS – att införa ett maratonlopp vid spelen i Aten.
Under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet var ett maratonlopp en tävling över cirka fyra mil. Sträckan var inte så noga. På 20-talet standardiserades distansen. Man utgick då från 1908 års OS-mara i London. Detta lopp visade sig ha varit 26 miles och 385 yards, d.v.s. 42 195 meter.
Ännu in på 40-talet gällde dock fyra mil som distans vid svenska mästerskap i maratonlöpning. Först när de stora maratonarrangörerna år 1982 bildade Association of International Marathons infördes enhetliga internationella regler för hur en maratonbana skall mätas.
Numer kontrollmäts banorna för de stora internationella maratonloppen minst vart femte år även om banan inte ändrats. Banan i Stockholm mättes senast i maj 2007 av engelsmannen Hugh Jones (vinnare av Stockholm Marathon 1983 och 1986) och den svenske banmätaren Micke Hill.